Den döende tån och tankar inför framtiden.
Min tå är död. Läbbigt.
Jag sprang (nåja, lunkade i alla fall) Lidingöloppet för en dryg månad sedan, som en del i En Svensk Klassiker som jag och några kamrater håller på med. Då fick sig en tå nog en rejäl körare, för ända sedan dess har den varit blå. Ja, nageln alltså. Dock trodde jag den klarat sig eftersom den suttit kvar. Men icke. Satt och pillade med allsköns ting forut, däribland min tå, när den bröts 45 grader upp. Otäckt. Nu handlar det om tid, ungefä som en tand när man var liten.
Jag vill bygga hus. Banne mig, jag vill. Det har aktualiserats en skvätt då tiden bara går och ska man komma till skott så… Ett stort timmerhus, som är personligt, ligger lätt undanskymt i en glänta och med mycket personliga lösningar - det är drömmen. ‘Ska bara se om man kan realisera det också.
’Afton på er. Snart klar med Splinter Cell-texten. Island bekräftat tor-sön.
Nu ska jag bläddra i huskataloger.
