P3 Rockster strömmar, bokstavligen då det är webbradio, ur min dators interna högtalare. ‘Har inte (funkar inte apostrofen nu skiter jag i det hädanefter) fått kopplat in de externa högtalarna sedan de städade matta och bord här på Hjemmet. Mortensen alltså; jobbet.
Inte blev det något bygggt på det där skjulet i helgen heller. Pissigt väder, pissig motivation och pissig förkylning. Inget rullskideåkande heller - se föregående menings sista ord.
Men Flags of our Fathers var ju rätt okej. Absolut inget mästerverk, och faktiskt något tunnare än jag hoppats. Det kändes inte som att Clintan och kompani lyckades ta ut svängarna ordentligt, men sevärd, visst.
Stolthet och fördom också… helt okej, men aningen för Jane Austenig för mig. För överdrivna karaktärer (ultrabutter, ultrabohemisk, ultrafnittrig et.c.) men jo, den dög.
Tån lever fortfarande, märkligt nog. Vågar inte pilla på den.
Jomla huvvevärk! Slutfasen av förkylningen eller bara resultatet av att klockan ringde 0410HRS och man fortfarande knegar 2000HRS? Vet itte. Strun samma, jag ska faktiskt knata hemåt strax. Något slags tidighetsrekord sedan man blev redaktör här uppe. Självförvållat till del, men sablar, vi hinner inte med det vi ska. Trist.
Ujujuj, vad nära det var att jag fick stryka på foten med ytterligare ett par hundra miljoner ISK i EVE i går. Lätt att ta sig vatten över huvudet i lvl 4-missions kan jag tala om, sheesh. Warpade ut med åtta kvar i structure… åtta!!! (Nördfaktorn är ganska hög i detta stycket, så hoppa vidare om du vill.) ‘Kan inte riktigt bestämma mig om jag ska fortsätta eller ej, men jag har fått ett par intressanta erbjudanden om corp den senaste tiden, så kanske ändå. Dessutom ska jag försöka kränga ett game time card för kring 400 mille ISK, vilket för mig avsevärt närmare min Machariel - med bonusar från himmelriket är den ett steg närmare battleship-fulländning i sitt hybrid-varande av Minmatar och Caldari.
Förresten - sablar vad jobbigt. När man tröttnat på jobb och inte har ngt bättre för sig än att lira lite eller glo på tv i den alltid lika skumt doftande lägenheten (läs: tiokvadratsrummet) kan det ju vara schyst med lite EVE här på jobbet. Men nope, brandväggen kräver inloggning för att ge tillåtelse till vad man vill, vilket enligt uppgift är lite halvbökigt. Nåväl, det kommer nog. Slut på nördparagrafen.
Pendlandet har känts segare senaste tiden, men vad det känts väldigt lite tid hemma. Två av de senaste veckorna har det jobbats 3-4 dagar istället för de knappa tre som är planen. Skillnaden märks. Nåväl, får försöka styra upp det vad det lider. Annars funkar jobbet okej. Mycket tid samt över-dito, och visst märks det att vi är underbemannade. Får hoppas att chefer förstår det innan vi har förvandlats till en skugga av vårt forna jag.
+100 kilo igen. Surt. Var nere på cirka 97 men sedan har det gått trögt. Ett gym ligger 150 meter från jobbet och vi har subventionerade priser där. Kalas. blir att gå en timme tidigare från jobbet hädanefter och en timme tidigare till detsamma på morgnarna. På så sätt borde jag kunna träna åtminstone ngn gång i veckan och inte förlora allltför mycket jobbtid. Åsså rullskidor på helgen.
Nä, om man skulle ta å kolla om den där mjölken från förra veckan fortfarande ligger still och inte kryper omkring inuti paketet. Sedan toa, sedan hemåt. Fight Club på teve i afton. Oftast kul. (Edit: mjölken levde. Åtminstone kände jag inget… fel.)
Motorhead på raddjon. Lemmy, sicken hjälte.
Over n out, kamrater.
Pissenödig.